quidnovis61

 Det är tidig vår när jag skriver detta. Snödropparna är ute. Domherrar med sina flickvänner besöker flitigt vårt solrosfröförsedda fågelbord. Det rings samtal för att boka tid för sommarbil besiktningar. För att byta däck. Semester-listor cirkulerar på kontoren. Lediga platser annonserar om sommar vik. Sommardrömmar och planer diskuteras. Och fram kommer de äntligen.... upptinade känslor om frihet, om våren och naturligtvis.....cyklar!!!

Hundratals barn i hela Sverige får äntligen ta fram sina cyklar. Man jublar! Nu är våren här!!! Glädjen lyser i barnens ögon och man känner friheten genom deras ögon. Jag läste i Aftonbladet om våra barn som blir fetare, tjockare, sitter stilla, spelar dataspel, tittar på tv....de ska UT!! Och leka...och dessutom borde man uppmuntra barnen att cykla till och från skolan. Det är PRECIS sådant man borde läsa inför våren. Då kommer man i gång med motion och sunda vanor som har legat på hyllan under de kalla gråmulna vintermånaderna.

Jag har en dotter. Hon och kompisen bestämmer sig för att....just det...cykla till skolan. Jag jublar! Tänk...så bra jag har det som mamma att inte behöva tjata! Jag småmyser hela kvällen...

På morgonen är jag så glad att tjejerna fått en sådan strålande morgon för vårens första cykelfärd. Sen kommer kallduschen: Mamma jag vill inte ha hjälm på mig! Hörde jag rätt? Kan det stämma? En ny dyr hjälm, köpt i höstas i moderiktig färg, fartränder, streamlined vinge i bak och hon vill inte ha den...Den ser inte ens ut som en upp- och nedvänd risskål i kinarestaurangerna....Varför, frågar jag med darrande röst.

Svaret är ännu mer häpnadsväckande....Då blir man retad. Det är mesigt.

Retad? Mesigt? Som förälder som månar om sitt barns säkerhet, som har sett vilka skador "hjälmlöshet" kan åstadkomma, som har en nära vän som har råkat ut just för en så'n olycka och lider än idag fast det har gått många år, som tycker att lagar och ordningar är bra att ha, som tycker om att ha bilbälte... är hjälm en självklarhet.

Var är de vuxna som tar sitt ansvar? Var är politikerna som ska se till att en lag om obligatorisk hjälm (även efter 15 års ålder) är lika självklar som att köra bil med bilbälte? Var är lärarna som ska se till att våra ungdomar är säkra i trafiken till och från skolan? Var är alla cykelförbunden som ska se till att en sån fråga drivs igenom? Varför är det så att man inte kör ens till stan och tillbaka utan bilbälte eller att spänna fast ett barn ordentligt?

Vad är det som gör det "mesigare" senare i livet? Är huvudet plötsligt så starkt att man inte behöver skydda det? Är cyklister och bilförare så duktiga på gatorna så att olyckor aldrig händer? Var är de vuxna som cyklar med hjälm på? Finns det inte hjälmar som passar huvudstorlekarna? Eller tror man verkligen på Norge-skämtet: när man slängde ner en mössa och en hjälm från ett högt torn så blev det ingen spricka i mössan men däremot blev det på hjälmen .....och därmed är en mössa säkrare?

Jag såg min dotter cykla iväg denna soldränkta vårlika morgon. Med hjälm på. Dock utan ett leende. Ska ansvarsfulla föräldrar behöva handskas med sån't varje gång man är konsekvent vad gäller säkerhet? Jag skrek till hennes snabbt försvinnande ryggtavla: Var stark! Det är okej att vara annorlunda! Det är DITT huvud vi pratar om!!

Okeeeejdå! kom ett litet irriterat svar med vinden.

Signing off for now!
CS
= (Cresat Scientia - May knowledge grow/ Må kunskapen växa)